Stenmonumentets gåta

För mer än 5000 år sedan påbörjade jordbrukarna i det som idag är sydvästra Storbritannien ett enastående byggnadsprojekt. Arbetet skedde i omgångar och kom att sträcka sig över ett och ett halvt årtusende. Monumentet växte från en jordhög omgiven av ett dike till en mäktig cirkel med kolossala, resta stenar. Vissa stenar hämtades ända från det avlägsna Wales. Men varför byggdes Stonehenge?

Stonehenge i solnedgång

Stencirklar

Kanske kommer vi aldrig att med säkerhet veta varför stora cirklar med resta stenar byggdes av människor i nordvästra Europa under neolitikum. Det verkar dock ofrånkomligt att de hade med observationer av solen och månen att göra.

Juvelen i kronan

Stonehenge är kanske den mest imponerande av alla stencirklar i nordvästra Europa. Stenblocken som reser sig på slätten nära Salisbury i sydvästra England representerar kulmen på 1500 års byggande. Under den tiden övergick neolitikum i bronsåldern, och samhället blev allt mer komplext.

Reser sig ur marken

Stonehenges rötter går 5000 år tillbaka i tiden då man anlade en enorm, rund jordvall omgiven av en djup vallgrav. Kanske hade vallen en religiös innebörd, eller så utgjorde den ett skydd för jordbrukarnas mark som snabbt hade blivit eftertraktad. Arkeologiska fynd tyder på att någon form av träbyggnad var rest över jordvallen.

Från jord till sten

Ett halvt årtusende senare, kanske på order av en framväxande prästelit, restes den första stencirkeln i Stonehenge. Det verkar som om den redan från början byggdes för att imponera. De fem ton tunga stenarna som man använde för bygget kom från sydvästra Wales, mer än 30 mil bort. De överträffade på alla sätt andra stenblock på Brittiska öarna. Men inom 500 år fick den här stencirkeln lämna plats för ett ännu mer fantastiskt byggnadsverk.

Tidens tecken

Omkring 2100 fKr, när bronsåldern började slå igenom i nordvästra Europa, plockade man ner Stonehenge och byggde upp monumentet igen i ännu större skala. Den ursprungliga cirkeln ersattes med två koncentriska cirklar med resta ringar och på dem placerades massiva överliggare av sten. Syftet med konstruktionen tros ha varit att markera solens och månens cykler mycket mera exakt än tidigare.

Större och bättre

Under det sista skedet i arbetet kompletterade man de befintliga blåaktiga stenarna med massiva sandstensblock som kallas sarsen. Det största vägde 45 ton. Med hjälp av sarsen byggde man en inre cirkel med triliter gjorda av tre stenar. De inramade soluppgången och solnedgången vid viktiga tider på året, särskilt sommar- och vintersolståndet. Runt denna inre cirkel stod en cirkel med mindre stenar och utanför den enstaka stenar vid viktiga siktlinjer.

Liv och död

De som beordrade att Stonehenge skulle byggas om hade uppenbarligen mycket stor makt, kanske på grund av att de hade stora astronomiska kunskaper. Den enorma storleken på byggnadsverket pekar på att det skulle användas för både ceremoniella och praktiska ändamål. Vare sig stenarna restes av vördnad för gudar i himlen eller för deras självutnämnda representanter på jorden, så var byggnadsarbetet utan tvekan en fråga om liv och död för jordbrukarna.

Stenålderns människor

Yngre stenåldern eller neolitikum var, i motsats till äldre stenåldern eller paleolitikum, en ganska kort tidsperiod. Ändå blev den en milstolpe i människans historia. Det var den tid då människan övergick från att jaga och samla föda till att odla mat. Från att ha levt i kringvandrande grupper, övergick man till att bli bofast i större samhällen.

De första offentliga byggnaderna

I samband med att jordbruket utvecklades byggdes de första offentliga byggnaderna. Efter en god skörd hade människor tid och mat över. De använde överskottet för gemensamma projekt som inte var avgörande för att överleva men som gav uttryck för deras religiösa övertygelse och den tilltagande komplexiteten i samhället. I Mellanöstern växte de första städerna upp kring templen, och i Egypten skapades pyramiderna. I norra Europa byggde man gånggrifter, dösar och stencirklar.

Ljus på himlavalvet

Livet under neolitikum styrdes av solens och månens cykler. Solen var den stora livgivaren som påverkade årstiderna. På vintern gick solen upp i sydöst och på sommaren i nordöst. Men månen var lika viktig – den gjorde det möjligt att jaga på nätterna.

Att markera årstiderna

När solens cykel blev den viktigaste kraften i människors liv blev det viktigt att beräkna och markera solens position på himlavalvet. De första prästerna, som också var astronomer, kunde göra sådana beräkningar och hade stor makt. Till skillnad från Mellanöstern, där solen strålade intensivt under hela odlingssäsongen, måste de som studerade solen i norra Europa hålla till godo med molniga skyar och otydliga övergångar mellan årstiderna. Kanske var det denna osäkerhet som fick dem att markera solens läge med resta stenar.

ice Astronomi

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.